fredag, september 22, 2017

Cirkusträning

Torsdagsförmiddag är en ny favoritstund under veckan. Jag har nämligen fått möjligheten att med L'Arche-gänget (människor som har kognitiva utmaningar och svårigheter) följa med på cirkus-träningar till Tour and Taxis (där vi brunchade för något år sedan). Roligt OCH lärorikt. Folk verkar här i Belgien älska cirkus som hobby-form. Finns massor med cirkusskolor för både unga och äldre.

Morgon i Bryssel, väntar på spåra nummer 81 som tar mig till L'Arche och därifrån åker vi vidare med
minibus till cirkusträningarna

Cirkusstämning i källaren där vi övar

Apéro-plats. Älskar ordet och innebörden med apéro! Apéro, apéro, apéroooo

Här går vi in

Och här övar vi cirkuskonster

Och om torsdagen var bra kan fredagen bli ännu bättre. Vi skall nämligen åka till Paris ikväll! Danni jobbar där idag då Sipilä träffar Macron i Elsysée palatset och barnen och jag tar tåget efter att skolan tagit slut. Tar 1,5 timme - så snabbare än till Åbo från Helsingfors. Ljuuuuvligt! Hoppas pirret över att vara mitt i Europa aldrig mattas av. Älskar pirr.

Ha en fin fredag


måndag, september 18, 2017

Den irriterat hälsosamma ungdomen

Skulle vilja vara den som tycker om måndagar och ser det som en ny början istället för som tillbakagång till den tråkiga vardagen. Jag har svårt att förändra min måndagsattityd.

Hur som haver så var det kanske måndagshumöret som gjorde att jag till min förvåning märkte att jag blev irriterad idag då jag läste en artikel av Helsingin Sanomat om att finska ungdomar dricker mindre alkohol idag än någonsin tidigare. Jag försökte rannsaka mig själv då jag promenerade till franskan. Varför reagerar jag med irritation på den nyheten?

Är det för att jag går omkring och känner mig sliten och ful i flottigt hår (försöker vänja mig med att bara tvätta håret två gånger i veckan och har inte köpt torrschampo). Den hälsosamma ungdomen blir då fiende nummer ett där de går med friskt hår, hälsosam lever och hela livet framför dem. Inte kan jag väl vara så barnslig att jag tävlar med ungdomen? Jag som tycker att man ska tro på den? Ungdomen alltså. Jag får inte bli bitter och cynisk, det har jag ju på heder och samvete lovat mig själv.

Väl hemma igen läser jag på svenska.yle.fi att sjukpensionen ökar bland unga mellan 16 till 34 år. I artikeln diskuteras hur ungdomarnas självbild påverkas av utanförskapet från arbetsgemenskapen. Psykoterapeut Halinen konstaterar:

Att man alltid måste söka nytt jobb och "berätta hur bra man är".
- Kanske är man inte så bra, men man vill ändå ha ett jobb, funderar 
Halinen vidare. Hon efterlyser arbetsgivare som tar hand om unga arbetstagare, gör dem delaktiga i olika team.
- Man behöver få höra "det är kiva att du jobbar här, välkommen".
Kanske är det "duktighets"-stämpeln i alkoholartikeln som stör mig? De duktiga alkoholfria ungdomarna klara sig troligen också bra i framtiden, medan klyftan till de som faller utanför systemet blir stor. Och i värsta fall växer klyftan för förståelse också mellan dem - solidariteten. 

Fast det ÄR ju en bra sak att inte dricka alkohol - speciellt som ung - och bra att också de duktiga ungdomarna lyfts fram. Vi borde väl överlag vara snällare med varandra. Som tur är det tisdag imorgon.

Och några ord att måla på väggen ovanför sängen (nånejnå, int måst du)



fredag, september 15, 2017

Hybrisfredag: Tsaren, solkungen och jag

Fick i veckan lära mig på franskakursen orsaken till att man i Frankrike säger soixante-dix (sextio-tio) och quatre-vingt-dix (fyra-tjugo-tio) istället för att säga septante (sjuttio) och nonante (nittio) som man gör i Belgien, Schweiz och Kanada. Orsaken var att den franska solkungen, dvs Ludvig XIV, förlorade många kring under åren 1670-1690 och ville därför inte mera höra septante och nonante uttalas i Frankrike. Och så blev det, lite hybris där.

Kollade också under veckan på ett program om ryska tsarer och framförallt om Peter den store som föddes år 1672. Helt otroligt att enskilda personer kunde ha så mycket makt under dessa århundraden. Han bestämde sig för att bl.a. skapa St Petersburg för att på det viset få tillgång till Östersjön och där bygga upp den ryska flottan. Så han övergav Moskva och åkte till sumpmarkerna vid finska viken och började bygga staden. Faktumet att om området hörde till Sverige bekymrade sig Peter inte om. Pas de problème (fast på ryska då) tänkte tsaren - lite krig bara så ordnar det sig. Inget fel på hybrisen här heller.

Eller egentligen led dessa makthavare väl inte av hybris - storhetsvansinne - för det hade ju de facto makt att göra i princip vad som helst. Hybris är väl när man har en stark överdriven självvuppfattning - en illusion av makt. Dessa två män behövde inte överdriva något bara leva upp till förväntningarna.

Hur kom jag in på det här? Franska kursen ja - franska studierna känns tröga just nu. Därför var det extra trevligt att läsa den här artikeln fån BBC om lärande som äldre. Det finns många felaktiga fördomar som florerar där ute om att det är jättesvårt eller t.o.m omöjligt att lära sig språk som äldre. Också intressant att igen läsa om kopplingen mellan motion och förbättrad hjärnkapacitet. Känslan är ju bekant från förut - efter motion känns hjärnan pigg:

"Keeping in shape seems to be particularly important for maintaining that plasticity, as exercise helps to release a flood of neurotransmitters and hormones that are known to promote the growth of new brain cells and synapses."

Målet för mig i år är att således lära mig franska - bra franska - och forsätta på yogan, lite hybris gällande det här skulle säkert inte skada mig.

Tsarer, solkungen OCH bbc i ett och samma inlägg. Herrejeee. Rundar av med fredagslåten som den här veckan är Harry Styles Sign of Times. Jag har ännu inte tröttnat på den fast den spelas nonstop på vissa radiokanaler här i Belgien. Landskapen i början av videon påminner dessutom om Connemara national park på Irland som vi besökte förra hösten vilket gör mig extra glad denna regniga fredag (lite "flyghybris" finns också med).


tisdag, september 12, 2017

Nya vindar

Skriver snabbt här mellan middag och kvällsmål. Är ensam med barnen då Danni är Strasbourg och rapporterar om kålsänkor. Svårt det där med att veta vad som är planetens bästa och vad som inte är det.

Har på tal om den globala uppvärmningen följt med orkanen Irma helt onödigt mycket. Skulle ju sluta se på CNN, men kunde inte slita mig från livesändningen under helgen. De hypade upp det hela så mycket att jag till sist var besviken då ingen amerikansk journalist flög iväg i orkanen. Det harmade riktigt! Tillbaka med pengarna liksom. Jag tyckte också att det var jäkla orättvist att de Karibiska öarna och Kuba fick de värsta vindarna på sig. Märkte att jag hoppades på att Irma skulle undvika Kuba och slå till direkt som en nivå fem orkan på Florida. Showen blir ju bättre då tänkte jag med min bedrövliga breaking-news-överhettade-hjärna och chipsen hängande från mungipan. I Florida är kamerorna säkert riggade på typ varenda kvadratmeter resonerade jag.

Med lite distans inser jag att mitt agerande inte var helt sunt.

Kollade ännu igår på den här sidan i ca 30 minuter före jag somnade. Zoomade in på Florida. Det är nya vindar nu. 

fredag, september 08, 2017

Parvårdandet

Fredaaaag! Hösten har verkligen kickat igång den här veckan. Varje dag har någon i vår familj anmälts sig till någon kurs som kör i gång nu på hösten och skolan skickar typ hundra papper och blanketter som skall fyllas i.

Tycker att det känns helt ok att komma tillbaka till rutinerna och allt är så mycket lättare då vi gått igenom samma sak redan två gånger. Den vemodiga känslan över att sommaren är slut har än en gång övergått i nån form av höstenergi. Fast i den här rumban märker jag - på gott och ont då måste jag ändå tillägga - att vi inte ser och speciellt då talar med varandra lika mycket som under sommarmånaderna.

Läste några bra funderingar om vårdandet av parförhållande på svenskayle.fi av Maria Sundblom-Lindberg. Tycker att hennes poäng med att den gemensamma tiden inte alltid behöver vara så spektakulär är bra. Att tala med varandra typ 10 min varje dag är också min målsättning. Låter kanske lite men är guld värt då samtalet är kvalitativt, dvs ingen distraktion och genuint lyssnade på varandra under några minuter. Tror inte vi når upp till det här närapå varje dag.

Fast vardagsvårdandet är viktigt var det också bra för oss att få några dagar på tumis i Köpenhamn
 den här sommaren. Lyx!

Det sägs också att gemensamma hobbyn kan vara bra för förhållandet. Att lägga och ta upp nät är en
säker grälskapare för oss och så verkar det också vara med vår nya seglings-hobby. 

Fast just den här gången var stämningen bra, men det var före byiga
vindar och det eländiga sydandet.

Barnens franska favoritlåt den här sommaren var Sur Ma Route. Den lyssnade vi alla på varje dag. Nu har sången tystnat och vi alla kämpar på i våra egna vardagsuniversum men spelar den ännu en gång som min fredagslåt och för minnenas skull.

Puss och kram!


onsdag, september 06, 2017

Att bli en del av Bryssel

Efter att jag anmält mig till höstens franska kurs här tidigare i veckan försökte jag läsa en artikel i den belgiskfranska Marie Claire som råkade ligga på lunchbordet där jag satt. Artikeln handlade om den ökända brysselska stadsdelen/kommunen Molenbeek - just nu mest känd som Europas jihadist-centrum efter terrorattackerna de senaste åren. I artikeln promenerade reporten med öppet sinne runt Molenbeek för att visa upp en annan sida av stadsdelen. Reporten med öppet sinne fann förstås också en annan sida: trevliga människor som jobbar för att närmiljön skulle bli bättre och tolerantare - människor som öppnar upp och inte stänger in.

Idag när jag skulle hämta ett paket från tobak/pappers/postupphämtnings-butiken här i min medelklass närmiljö - i Wouluwe-Saint-Lambert - förstod jag inte först vad den arga tanten menade när hon skakade på huvudet efter att jag gett henne paketlappen. Hon verkar alltid vara irriterad då jag inte talar flytande franska eller genast förstår franska postbegrepp. Till sist fräste hon extra tydligt att: jag var för tiiidigt där, paketet är tillgängligt först klockan elvaaa! 

Snäll som jag är säger jag alltid merci Madame och blir först efteråt irriterad och funderar hur jag skall hämnas på henne då jag hämtar paketen nästa gång: kanske fråga henne överdrivet snällt ifall hon är stressad (aldrig någon i butiken) eller påpeka att något hänger ut från hennes näsa (fast det inte gör det) eller rakt på sak om att hon inte är service-minded (på amerikansk engelska då för att irritera henne ännu mer).

Eller njaaa, det känns redan bättre då jag skrivit ner hämnden. Tror jag går tillbaka och är extra snäll och fortsätter att öva franska postuttryck med henne. Man vet aldrig med karma. Kanske hon till exempel inte röstar högerpopulistiskt om vi alla är snälla med henne fast hon just nu verkar vara sur på livet.

För att öppna upp mig lite för Belgisk kultur den här hösten delar jag med mig av sångaren, skådespelaren och regissören Jacques Brel som fortfarande är en av de folkkäraste belgiska artisterna. Börjar min belgiska kulturvandring med att blicka bakåt.



(blir det kanske för mycket om jag spelar upp den här till arga tanten på posten? - blir det fel igen kanske? -för mycket kärlek?)

måndag, september 04, 2017

Teaterapor på jobbet

Har igen haft den där mystiska känslan över att min hjärna inte kan ta emot information. Man tycker ju att min pre-semesterhjärna skulle vara utvilad och elastiskt, men nu känns den torr och trög.

Kanske hemresan med bilproblem och kappsäckslivet under semestern ändå var tyngre än vad jag antog. Jag kommer ihåg att jag tidigare på arbetsintervjuer - där när jag var 20-någonting - på automatik lyfte upp stresshantering som en av mina positiva sidor. Har med tiden kommit fram till att jag inte alls är bra på stress, min kropp och hjärna tar mycket stryk, är riktigt dålig på stress faktiskt. Ett söndrigt bildäck och där gick gränsen liksom!

På arbestintervju-tiden vid 20+ gick jag all in för att försöka vara en suitcase-business-arbetsnarkoman-arbetstyp. Jag var nog aldrig det, men i mitt huvud var det den rollen jag målade upp som min målbild. Kontrasten till hur jag kände mig i mitt jobb var hela tiden stor och därför kände jag mig ofta också misslyckad. Helt i onödan. Hade en bra diskussion nu i sommar med en 50- och 20-åring om det här med roller på arbetsplasten.

Jag konstaterade att det finns tre steg i min arbetsroll-evolution så här långt:

1. Först att inse att vi har roller på oss i alla sammanhang och speciellt på arbetsplatser. Det tog en tid före jag fick tillräckligt mycket självdistans för att inse att JAG inte alltid är eller behöver vara lika i alla situationer.

2. Att acceptera den roll jag har på arbetsplatsen och se nyttan med arbetet i ett större sammanhang för att få mitt delaktighets- och kanske också bekräftelsebehov tillfredställt. Gällande det här fick jag då en mindre kris efter ett antal år i arbetslivet och började studera fysioterapi.

3. Att acceptera att jag har en roll på arbetsplatsen och en annan på fritiden och det är okej och inte fejk. Tycker det här är extra tydligt i t.ex. sjukhusmiljöer där sjukhusarbetskläderna blir som en transformering till mitt jobbjag och tadaaa så är jag Fysioterapeuten ända ut i fingerspetsarna.

20-åringen i diskussionen förstod inte riktigt sig på rollerna och tycke att man inte behöver ha så många roller, medan 50-åringen tyckte det var viktigt att acceptera sin arbetsroll och att det är okej att man på fritiden inte är likadan som på jobbet och att det här för många kan ta en tid att acceptera. 50-åringen och jag tyckte lika i det här - så med andra ord HEJ medelåldern! Eller var vi bara till personligheten mer lika?

Den här låten har jag för några somrar sedan postat som den sommarens sommarlåt, men nu kommer den igen! Under Linas och Öz bröllopsceremonin kom Lina till "altaret" gående till den här (ett SÅ fint livsögonblick ) + att jag vann sommarfestens årliga levyraati med den + att den gör att min hjärna känns mindre stel. Så sommarens låt är definitivt "Det strålar så om dig"

Ha en bra början på veckan!


fredag, september 01, 2017

Sommaren i bild

Och så var det september. Bloggen har stått tom i nästa två månader men nu är jag tillbaka i Bryssel, skolan började idag, datorn är laddad och min utvilade hjärna vill blogga igen - så nu köööör jag.

Fin semester i år. Underligt lite familjegräl - kanske vi alla har mognat lite igen. Vi höll oss mest ute i skärgården med kortare utflykter till civilisationen så som Åbo, Helsingfors, Köpenhamn och Stockholm. 

Känner mig ivrigare än på länge inför hösten. Troligen för att jag har en plan och ett schema. Volontärjobb och språkkursen fyller mina dagar från måndag till torsdag. Mår bra av att veta mitt program, har i perioder trott att jag är mera spontan och märker att jag behöver strukturera det mesta för att inte flyta bort. Skönt att bli äldre ändå och känna sig själv bättre och bättre.

Sommarens grande finale var när Lina och Özgür ordnade bröllopsfest förra helgen. Tror det får bli ett helt eget inlägg, först lite ströbilder från sommaren som gick:

Mamma och pappa lägger nät

Vera, Etan, Selim, Elsa och Rufus på Farmors cafe

Rufus fiskar

En sväng till Åbo

Och vidare till Köpenhamn för att möta Danni

Tall Ships Races i Åbo

Regnbåge på Utö

Några Tall Ships åker förbi Utö

En tromb på Utö blev en stor nyhet i sommartorkan (här byggs också en ny brygga för förbindelsebåten)

Mellan Jurmo och Utö. Älskar strandkål

Inomskärs igen. Örnens taxi-båt med Lina som chaufför

Månförmörkelse

En sväng till Helsingfors och BasBas med bästa gänget

Ännu en solnedgångsbild

Vi ordnade sommarfest

Och var på Evas sommarfest

Ljuset alltså! - det här skulle ju kunna vara en modern Skagen-målning

Nu har jag redan glömt bort bilproblemen vi också hade både på vägen till och från Norden. Inte en ända bild har jag av det eländer som tur.

Och ännu: Så roligt att du läser min blogg! Kram

måndag, juli 03, 2017

Sommaaaar!

Nu har vi packat, fixat, trixat och strukit (helt sant). Allt detta eftersom vi tidigt i morgon styr kosan mot Finland. Barnen och jag har hittat en ny billig flygrutt från Bryssel till Helsingfors med Czech Airlines med mellanlandning i Prag. Har aldrig varit i Prag så lite snopet att bara se flygplatsen den här gången. Danni kommer lite senare upp med bilen.

Bli säkert tystare här på bloggen igen. Inte för att jag skrivit så HIMLA mycket under våren heller. Men på sommaren brukar det bli ännu mindre. Eller vad vet jag, kanske jag bloggar som en tok just den här sommaren. Får se, får se. Tar dagen som den kommer.

Kopierade just yoga-rörelser på fina A4:or och la in dem i plastfickor. Sitter nämligen och planerar en ny må bra-hörna som kunde installeras på båthuset på landet. Där kunde bl.a. finnas en inspirationsmapp med yoga-rörelser. Vi får ju bara inte bli utan nya projekt, då faller kanske hela stuglivet ihop.

Ha en skön sommar vem du än är, var du än är!

torsdag, juni 29, 2017

Intution och Michael Nyqvist

Har funderat på intuition och försökt rationalisera kring det flummiga. Lade för några veckor till Gabriellas sång på min fiilis-lista på Spotify. Sången sjungs av Helen Sjöholm i filmen Så som i himmelen. I den filmen spelar också Michael Nyqvist och jag funderade på honom och tänkte tanken om att det varit tyst om Nyqvist under den senaste tiden.

Och så kom nyheten om att han var död. Tyckte det var konstigt att jag tänkt på honom just nu, veckorna före han dog. Det är inte så att jag normalt går och tänker på honom och då var det nära att jag irrade mig till funderingar kring andlighet och övernaturliga krafter. Men när jag rationaliserade tankarna kom jag på hur det troligen gått till:

1. Daniel och Elsa var för en tid sedan på en Benny Andersson konsert som svenska kyrkans kör höll här i Bryssel. Vi har en vän, Sofia, som sjunger i kören och hon hade sjungit solo kvällens bravurnummer som var Du måste finnas (från Kristina från Duvemåla). Sofia hade sjungit så vackert så Daniel och Elsa talade om just den sången ännu när de kom hem.

2. Jag sökte upp Du måste finnas på Spotify och kom samtidigt in på Helen Sjöholms populäraste låtar. Du måste finnas är nummer två och nummer ett är Gabriellas sång som jag inte lyssnat på på länge. Lyssnade i metron på väg till franskan och blev starkt berörd. 

Jag har aldrig glömt vem jag var
Jag har bara låtit det sova
Kanske hade jag inget val
Bara viljan att finnas kvar

3. Orden förmedlar samma känsla som jag hade i springbacken och flera andra gånger i livet - om att hitta sig själv igen efter en period av vilsenhet. Känslan över att tappa bort sig och hitta tillbaka i livet är så starkt och fint beskrivet. Tänkte på filmen och på Gabriellas grymma liv med en man som misshandlar henne och på Michael Nyqvist roll som dirigent och försökte komma ihåg händelseförloppet.

4. Samtidigt kopplade min hjärna ihop Michael Nyqvist och det ständiga nyhetsflödet som väller emot mig varje dag och kopplingen kom tydligen fram till att jag inte hört eller sett något om honom på en tid. Därav funderingen. Och så kom orsaken till tystande någon vecka senare när nyhetsflödet svämmande över av nyheten om att Nyqvist var död och jag fick en förklaring till flödestystnaden.

Det är väl just den kopplingen som är intuition. Det ÄR nästan lite magsikt hur snabbt hjärnan kan koppla ihop intryck, minnen och nyheter. Frågan är kanske främst om man vågar lita på sitt minne eller ej.




Med tysk översättning och allt.

torsdag, juni 22, 2017

Linas möhippa

Förutom mina nya volontäruppgiften den här våren så har jag också planerat Linas möhippa. Men det har jag ju inte kunnat berätta om här på bloggen då Lina hör till en av de fem som lusläser min blogg. Men förra helgen var det då äntligen dags att överraska henne och vilken dag sedan!

Hon hade räknat ut att det troligen skulle ske just förra helgen, men helt säker var hon inte. Här kommer bilder från dagen - det blir nästan som att uppleva allt på nytt ju.

En del av oss åkte till Midsommarkransen och överraskade Lina kl.8 på morgonen. Hon fick klä
på sig en Apin-dräkt (Apin är hennes mjukisdjur som följt med hela livet)

Sedan åkte vi till Anna och där väntade resten av gänget och brunchen. Temat var myspyskläder och djurmask.

Öz var med på ett hörn

Efter en lååång brunch i Stockholm åkte vi iväg mot Furusund och stannade på lunch vid Brottby rastplats
(lunchen bestod av typ banan och öl). Här fick Lina också som uppgift att börja samla ihop material till en
brudklänning som hon skulle designa och skapa under dagen/natten.
När vi kom fram till the Mansion blev det drinks

och chillande i solen. Huset var stort och otroligt charmigt. Damen som äger stället
renoverar sakta men säkert och med omsorg, vilket betyder att huset
 hade flagande tapeter, buckliga väggar och knarrande fåtöljer. Vet inte om
jag vågat sova där ensam. Det påstås att bl.a Gustaf Fröding och Evert Taube
övernattat här. Spännande ställe!

Lina fick efter drinken klä om till handbollskläder

Sedan hade vi klippt ihop en film med handbollsnostalgi, med
bilder och videohälsnignar av handbollsprofiler och nårga ex-pojkvänner.
Hon fick också några träningsuppgifter vilka hon klarade galant.

Efter bastun blev det middag med bling-bling tema och videoinspelning till en av Öz låtar.
Huset var som gjort för att filmas i.

Grannarna undrade kanske vad vi höll på med, mumlade eventuellt något om att int är
de kloka de där stochkolmarna

Under natten hann Lina ännu fixa färdigt sin brudklänning som också kom med i
videon. Här hjälper jag till med finishing touches före filmandet i sommarnatten.

Nästa dag njöt vi av morgonmål i solsken. Trötta men glada, skulle igen ha kunnat
stanna tiden en stund

Före jag åkte tillbaka till Bryssel hann jag ännu på måndag hänga en stund med
Lina och Selim. 

tisdag, juni 13, 2017

Volontär

Jag har börjat jobba som volontär för L'Arche som är en organisation där man jobbar med personer som har ett mentalt handikapp (eller vad är den rätta benämningen på svenska egentligen? utvecklingsstörning? måste googla bara jag hinner). En till två dagar i veckan. Roligt! Idag har jag hjälpt till med att laga mat, handarbetat och masserat. Helt slut i huvudet efter att ha koncentrerat mig på franska.

Trivs bra i miljöer där folk inte har ett lager av fasader på sig. Trivdes också tidigare på mentalsjukhuset och demenshemmet. Vet inte om det är bra eller dåligt, men så är det.

onsdag, juni 07, 2017

En stund på jorden

Kollade i går kväll på snuttar från "One Love Manchester" konserten och önskade att jag varit på plats under några magiska sekunder. Jag skulle inte ha blivit så berörd av Justin Bieber, Miley Cyrus eller Ushers uppträdanden och mellansnacken om God hit och God dit, hur sympatiska och skickliga de än är.

Men jag skulle ha vilja stanna tiden en stund och landa bredvid scenen i Manchester då Liam Gallagher sjöng Live Forever. Speciellt mot slutet av låten, under repeatet we're gonna live forever. Rösten och känslan var perfekt just där och då. Det måste ha varit en elektrisk stund, synd att jag missade den.



Troligen berörde låten mig (även om jag då inte var på plats) på grund av nostalgin, men det var också något i det råa i honom och i hela framträdandet som blev ärligt. Liam verkar ju vara en asshole så där annars - men just där var han fin.

måndag, juni 05, 2017

En blåsig dag i Oostende

Igår bestämde vi oss för att göra en dagsutflykt till Oostende. Danni blev skickad till London efter lördagsnattens terrorattack, så det var barnen och jag som åkte iväg. Nu har det blivit kallt i jämförelse med värmeböljan under de senaste veckorna, men det svalare vädret betydde att tågen inte var överfulla och det fanns bra med plats på stranden. Atlanten kändes också varm när luften var svalare.

Listar tre positiva iakttagelser till från gårdagen:
1. Tågen är billiga här och barnen behövde inte betala något alls (tror egentligen att Rufus kostar men biljettförsäljaren tyckte han skulle få åka gratis - bon journée hälsade han sen med ett leende. Sånt älskar jag ju, fast förbundskansler Merkel skulle eventuellt bli nervös på det slösaktiga Sydeuropa om hon hörde dylika historier. Syd och syd, tänker du kanske nu men jag har hört holländare som anser att Sydeuropa börjar i Belgien, inget Centraleuropa här inte)

2. Det är lätt att resa ensam med Rufus och Elsa nuförtiden. De hjälper till och bär istället för att behöva bäras (i och för sig händer det här bara när de är på gott humör, under rajvar-attackerna är det som om vi förflyttas 4 år tillbaka i tiden och då bär jag på alla väskor + barn)

3. Havet! Saknar havet, skönt att få blicka ut i horisonten en stund.

Ebb

Blåslekar

Orädda måsar

Deckaren

Oostende är ingen myspys strandstad, hårdheten har dock sin charm.

Vi glömde solglasögonen hemma.

måndag, maj 29, 2017

Hemma-eftermiddag i hettan

Kuukkuuuu. Här är hett, så hett att min hjärna smält samman till en slime-klump. Sliiime! (som i slem då) Kommer du ihåg då Ghostbusters var stort och man fick köpa grönt slime på burk? Det var tider det. Nu är det Spinners som gäller. Hörde första gången om spinners för ca 3 veckor sedan, hypen här var för två veckor sedan, då alla bara MÅSTE få en. Det var redan då hett och vi åkte med Dannis moster Johanna i en 50 graders bil omkring i förorten och letade efter spinners. Vi fann till sist ett ställe där de inte var slutsålda.

Den här veckan hittade jag spinnersarna bortglömda på bordet. Livscykeln verkar redan ha tagit slut. He var he.

Vi har haft svärfar/farfar på besök i över en vecka och en del andra finska vänner som råkat ha
vägarna förbi under den senaste tiden. Nu blev huset så tyst och tomt när alla åkte hem.

Liljor? Efter förmiddagens franska tent är det omöjligt att veta. Finns ingen mera kapacitet
i slime-hjärnan. 

Våra örter måste vattnas hela tiden då det är varmt. Mitt nya jobb: örtvattnaren

Har ni sett så fint rosorna blommar. Sommaaar!

Nu måst jag lägga
ner mig i skuggan och flämta en stund före jag hämtar barnen. Tänker lyssna till den här springlåten och på det viset kanske lura min kropp att få pulsen att stiga. Mental springträning på gräsmattan. Hejhej, tills nästa gång.

tisdag, maj 16, 2017

Klängväxter och klagogubbar (och kanske gummor)

Har under senare tid fascinerats av de positiva nyheterna från Egentliga Finland. Det rekryteras, byggs kryssningsfartyg och lyxbilar. En bra vibb och många möjligheter. Nästan så jag börjar fundera på att flytta till Åbo igen. Kanske någon typ av hemlängtan.

Blev så sugen av de positiva nyheterna - orkar inte med allt elände - att jag t.o.m. surfade in på Turun Sanomats hemsida för att läsa mera nyheter. En artikel där handlar om hur Esko Aho funderar på hur Finland borde tampas med den positiva trenden i Egentliga Finland. Bestämde mig för att också läsa kommentarerna för att få ännu mera glada rop och riktigt tanka i mig positiv energi. Men där tog både den positiva energin och Åbo-längtan slut.

Inte en enda glad kommentar - BARA gnäll  i still med "int får jag ändå jobb", "bara unga som får" och  "vad fan gör Esko Aho här". Kan inte med en sådan djuprotad pessimism - hur ytligt det än låter. Ifall du vill klaga och gnälla finns det så mycket i världen som är fel. Det gäller inte den positiva nyheterna i Åbo. Nu harmar det att jag läste kommentarerna. God damn, just när jag började tro på Finland igen.

Får stirra in i mina bilder på klängväxter på husfasader i Bryssel för att få tillbaka den fina tisdagsenergin jag hade tidigare. Älskar växter på väggar:





Och som grande finale -klängväxten som åt upp huset.